Fröken Svår

Kusin Isaflisa

Jag har fittprov i morgon i fittnaturkunskap. Det innefattar kolföreningar, plast, fetter, estrar och celler. Kan ju hända att det handlar om mer vad vet jag.. Ja ni förstår själva att jag är jätte taggad över det här provet men måste ju säga att jag är mer taggad på detta provet än de förra om.. Ja det kan jag inte ens direkt säga vad det hadlade om, tror att det va om typ elektroner o sådant tjafs! Så kort o gott är ju detta roligare..

Idag så skulle jag ringa till min kära sjuksyster britt men mitt minne spelade ett spratt med mig så när klockan passerat tre över två så vart det tre minuter försent. -Typist mig! Men imrogon så ska vi se om jag klarar av o ringa innan hon har gått hem. Har nämligen bestämmt mig för att jag sak testa på dedär galenskapstabletterna, iaf en kort period o se om de fungerar. Men jag är rädd, det vill jag lova.

Idag så vart jag hos Catrine på nikita o fixade till min wig med en liten gullig lugg o massa toppning o lite färgning i botten. Ofantligt bra blev det må jag säga! Ska fixa en liten bild senare imorgon när jag har tid för det =) Passade även på o köpa en mousse som skyddar håret för värme och bygger upp det skadade håret, passar perfekt för mitt hår som lätt skadas pga sjukdomen o medicinerna. Produkten heter Perfect hair ifrån wellas hårvårdsereie System Professional och gick på ca 200kr. Fick även en liten gåva ifrån kérastase, en stor hårborste med svinborst! Jätte go, mycket snällare mot håret.
-Tack Catrine, love it already!

Jag mår, jag mår, jag mår.. Ja jag mår sådär om man säger så. Jag vet inte riktigt vad det är med mig, känner att allt hävs över mig så jag inte kan andas. Jag är oerhört trött, jag har ingen lust, jag har ingen LUST mer. Jag orkar inte mer, det har blivit för mycket. Jag vill inte mer. Jag kan sätta skulden på skolan men egentligen så borde jag sätta skulden på mig själv som lurade mig själv att jag trodde att jag skulle klara av det, som jag nu ser med facit i hand att jag inte klarar och orkar. Hur fasiken ska det då bli sen? Hur har jag tänkt att jag ska klara av det långsiktligt när det väl kommer på tal? Jag säger bara, HELKORNSVETE!

Jag vill bara att någon där uppe ska komma och hämta mig en natt då jag ligger och sover i min säng, för att ta med mig på livets resa. Så jag får en liten insyn, alltså ett litet sorts hopp om att jag har en framtid, en god framtid. Så jag slipper och oroa mig över min framtid och leva istället. Han behöver bara visa mig vad jag gör om två år så att jag får se att jag klarade av mina studer och går och praktiserar på lasarettet till sjuksköterksa. För att ständigt gå med illamående och kräkreflexerna som man ständigt snuddar är inte så jäkla härligt. Inte fan kan man köra med strutsen, då kör man upp problemen bara och får genast ett tyngre lass att bära.

Finns inget mer att säga än att jag inte va beredd på detta, så resultatet utav det här.
-FAIL!

Vet ni?
-Jag saknar mina vänner något otroligt mycket!

Jag tycker att det är otroligt tråkigt över så det har blivit, vi hör inte av oss till varandra och vi ser inte om varandra. Jag känner en enorm ensamhet och känner mig tom. Det enda jag vet nu är att jag vill ha tillbaka er och det är fort! Ser väll ändå att det är en stor del utav mitt fel att det har blivit så som det har blivit. Jag har ju precis inte varit så anträffbar det senaste och har inte varit lika på som jag har varit men det betyder ändå inte att ni ska försvinna.