Till Sara
Jag delar med mig med detta idag för att jag tycker att ni ska framhäva dom ni älskar när ni ser att dom faller eller varför inte vilken vardag som?
Sara, Jag älskar dig. Vad skulle jag göra om inte du fanns? Vad skulle jag gjort om inte jag följde med till smögen? Vad skulle jag gjort om inte vi fick denna sommaren som vi fick?
-Jag kan sätta en miljon (om jag hade) att om inte jag hade följt me...d till smögen, så hade vi aldrig varit så tighta som vi är nu. Det va Jonas o Emelies fel att vi fick dela rum ;) (för utom en natt.. ;) HAHAHAHA) Vi står dom till en skuld, en STOR skuld Darling.
Jag minns att du har sagt till mig att jag inte kan förstå hur mycket jag betyder för dig, att du inte kan förklara.. Men jag vet precis vad du menar, för jag tror att jag känner likadant bara utav två olika anledningar och erfarenheter.
Jag vet att du kommer att komma på fötter igen. För jag ska vägleda dig, då du tappar greppet och behöver hjälp och stöd. Jag är din stöttepelare som du sa, "Jag känner att jag kan luta mig mot dig när jag behöver stadgan". Det är jag som ska framhäva dina starka sidor när du känner att dina svagheter tar över dig o du faller. Vi hjälper varandra när den andre är svag, för det är det vänner gör för varandra. Vi ringer till den andre när vi vet att vi "stör" för att vi behöver den utan att vara orolig över att man verkligen skall störa. För som jag sa innan, det är vad vänner gör för varandra.
Nu är jag inte i den där jobbiga perioden då jag mår dåligt och känner att det är viktigt för mig att skriva till mina vänner hur underbara dom är och hur mycket dom betyder för mig. Utan jag skriver det här för jag vet att du behöver höra och läsa detta idag för jag vet att du behöver få all kärlek du kan få. För du faller och tynar bort ifrån mig/oss, till saras symbios där hon grämmer sig med sig självt och mår dåligt över en rad olika saker.
-Jag fångar upp dig och framhäver dig, som jag har lovat dig!
Du ska veta hur lätt det vara att skriva dessa ord, för jag menar vart enda ord jag skrev ned. Sen vet du ju att jag har lätt för att skriva men du ska till dig det och läsa det varje gång du känner att du tappar modet eller kontrollen. Eller bara om du vill få lite extra värme ute i den kalla hösten som så sakteliga smyger in hos oss alla! Märker att jag kan sitta här o bara skriva rad efter rad, men nu har du fått lite mod och kanske kan resa dig upp med ett leende, sträcka på dig och säga "Det här kommer att gå bra, för jag är Sara". Säger som min gamla chef sa till mig, "Det är Du, du Sara som får världen att snurra. Inte dina kunskaper eller dina erfarenheter utan du och dina MÖJLIGHETER som får den att vilja få kraften att snurra".
Älskar dig
- Rebecca, 090920
segertåget
Mina vänner betyder allt för mig, inte en chans att jag överger er igen eller att jag förlorar er igen! Ni får mig att visa mitt rätta jag. Denna sommaren har jag vunnit så otroligt mycket, så glad att jag kastade mig rätt ut och tog alla risker jag kunde ta. Allt för att hitta er mina hallon. Jag ångrar inget jag har gjort i sommar och det finns inget heller som jag saknar som jag hade velat göra, för jag har fått gjort allt jag hade på listan. Om det så skulle ha varit något jag inte bockat av på listan så hade det kvittat, för jag är nöjd ändå.
Jag undrar vad som händer nu? Jag undrar även vem du är och jag undrar varför jag är jag och varför vi är vi. Alltså så undrar jag vad det är som gör mej och dig till oss. Samtidigt som jag undrar varför jag har börjat skriva och med k?
Börjar tröttna på att sitta på nålar varje gång när jag är ute så nu har det gått så långt att jag inte orkar bry mig om vad folk tycker, tänker eller tror... Nu kör vi! HONK HONK!
-Sen vet jag att det är det rätta jag gör..
Jag undrar vad som händer nu? Jag undrar även vem du är och jag undrar varför jag är jag och varför vi är vi. Alltså så undrar jag vad det är som gör mej och dig till oss. Samtidigt som jag undrar varför jag har börjat skriva och med k?
Börjar tröttna på att sitta på nålar varje gång när jag är ute så nu har det gått så långt att jag inte orkar bry mig om vad folk tycker, tänker eller tror... Nu kör vi! HONK HONK!
-Sen vet jag att det är det rätta jag gör..
Jag känner vinden vina i mitt hår
gasen i botten, försöker köra så långt det bara går
Inte så att jag försöker fly,
inte så att jag försöker gömma mig, nej
För gasen i botten är för att jag ska komma lite närmre dig
gasen i botten, försöker köra så långt det bara går
Inte så att jag försöker fly,
inte så att jag försöker gömma mig, nej
För gasen i botten är för att jag ska komma lite närmre dig
Nästa vecka på fredag blir jag 21! Så på lördag blir det fest och mys med vänner o familj.. Sen är det inte långt kvar tills jag far till Malaga med Emelie för sol, bad och massa fest! En fin födelsedags present man får utav mor och far! Blir till att önska sig massor utav fickpengar så att man klarar sig där nere. Tråkigt med pengar men om man inte har någon inkomst så är det den enda lösningen! Hade kunnat haft mer pengar men sommaren vart dyr om man säger så, kunde varit dyrare men dyr räcker.
Lillasysters kille ska följa med till Marocko i december, ska bli roligt att han följer med. Allt för att hon ska va glad och må bra. Va så fruktansvärt skönt o prata med henne i telefon idag då man hörde på hennes röst att det bara sken o sprudlade energi ifrån hennes ögon.
-Love You :)
Ska slå mitt hö nu och ta o knyta mig
-Natten
Lillasysters kille ska följa med till Marocko i december, ska bli roligt att han följer med. Allt för att hon ska va glad och må bra. Va så fruktansvärt skönt o prata med henne i telefon idag då man hörde på hennes röst att det bara sken o sprudlade energi ifrån hennes ögon.
-Love You :)
Ska slå mitt hö nu och ta o knyta mig
-Natten
Parapa pa pa pa pa pa
Det är fredag och jag är lite små trött efter gårdagen och även efter att ha varit och hjälpt pappa och tömma ut ur garaget. Mötte ett par spindlar men jag va tapper och fortsatte slita! Ett bra tagsedan jag bloggade och mycket har hänt, en del kanske man ångrar och andra inte men jag ska inte va bitter!
Det största som kanske som har hänt under tiden är väll att Alex stjärna Michael Jackson är död. Som ni alla vet så är det en vecka och en dagsedan han avled och jag har inte riktigt smält det än, jag kan inte riktigt förstå att han är borta. Det sjuka va att jag tror till och med att jag hade sorg i fredags, va helt nere och jag tror att de har med Michael o göra. Hela jag har blivig så känslosam, klarar inte av o läsa om stackars Therese som blev mördad nu för ett tagsedan pga avundsjuka för då blir jag helt förstörd. Kan inte förstå att en liten tjej kan driva någon till att mörda sin vän för ingenting. Livet är lika mycket över för pojken som tog hennes liv som det är för Therese själv.
Smögen va ju den största ljuspunkten måste jag säga, det va så sjukt roligt att du vet inte vad! Det va fest hela tiden, dörrarna va öppna för alla. Det bästa va att man kände folk ifrån olika gäng som va där också så man va lite överallt om man säger. Fann min femtedelskusin där också, galet roligt. Behöver egentligen inte berätta mer än att de va sjukt roligt för ni vet väll själva vad som händer när man åker iväg så över midsommar. Va till och med så att vakterna va inne på rummet o delade med sig utav deras sexliv. HA-HA! Batonger o sexställningar.. Vad ska man säga?
-LYCKAT!
För jag har funnit mig ett gäng med helt underbara killar som jag kommer ha så skoj med i fortsättningen!
Det största som kanske som har hänt under tiden är väll att Alex stjärna Michael Jackson är död. Som ni alla vet så är det en vecka och en dagsedan han avled och jag har inte riktigt smält det än, jag kan inte riktigt förstå att han är borta. Det sjuka va att jag tror till och med att jag hade sorg i fredags, va helt nere och jag tror att de har med Michael o göra. Hela jag har blivig så känslosam, klarar inte av o läsa om stackars Therese som blev mördad nu för ett tagsedan pga avundsjuka för då blir jag helt förstörd. Kan inte förstå att en liten tjej kan driva någon till att mörda sin vän för ingenting. Livet är lika mycket över för pojken som tog hennes liv som det är för Therese själv.
Smögen va ju den största ljuspunkten måste jag säga, det va så sjukt roligt att du vet inte vad! Det va fest hela tiden, dörrarna va öppna för alla. Det bästa va att man kände folk ifrån olika gäng som va där också så man va lite överallt om man säger. Fann min femtedelskusin där också, galet roligt. Behöver egentligen inte berätta mer än att de va sjukt roligt för ni vet väll själva vad som händer när man åker iväg så över midsommar. Va till och med så att vakterna va inne på rummet o delade med sig utav deras sexliv. HA-HA! Batonger o sexställningar.. Vad ska man säga?
-LYCKAT!
För jag har funnit mig ett gäng med helt underbara killar som jag kommer ha så skoj med i fortsättningen!
Nu blir det lite pill i rummet och sedan blir det till ock ladda inför kommande helgen!
-Natten!
Lady, the plans we had went all wrong
How to save a life?
Nu har jag fått nog, det räcker. Nu vill jag inte mera. Jag hoppas att du förstår nu varför jag väntade. -Du sa dagligen till mig att jag fick dig att må så mycket bättre än vad du gjorde innan du träffade mig. Lika mycket som jag får höra det så får jag höra hur mycket sämre du mår nu när jag lämnade dig. Nästan mer.. Jag mår sämre som det är när jag har fått dig att må som du gör nu men när du ska trycka ner mig omedvetet när du säger att det kvittar vad som händer med dig om du lever eller inte och massa sådan skit så blir det nog. Du gör mig ledsen och nu gör du mig både ledsen och arg, mest besviken.
Jag trodde att jag skulle få älska dig en dag men jag kan inte ändra på vad mina känslor säger men du förstår inget, verkligen inget och jag har fått nog. Jag vill inte mer. Efter detta så känns allt så hopplöst att jag nästan ångrar allt. Jag känner inte för att fånga upp dig mer.
Jag har ingen lust att gå igrund pga dina ord, så jag drar mig tillbaka. Nu ska jag bara få stopp på mina tårar.
Nu har jag fått nog, det räcker. Nu vill jag inte mera. Jag hoppas att du förstår nu varför jag väntade. -Du sa dagligen till mig att jag fick dig att må så mycket bättre än vad du gjorde innan du träffade mig. Lika mycket som jag får höra det så får jag höra hur mycket sämre du mår nu när jag lämnade dig. Nästan mer.. Jag mår sämre som det är när jag har fått dig att må som du gör nu men när du ska trycka ner mig omedvetet när du säger att det kvittar vad som händer med dig om du lever eller inte och massa sådan skit så blir det nog. Du gör mig ledsen och nu gör du mig både ledsen och arg, mest besviken.
Jag trodde att jag skulle få älska dig en dag men jag kan inte ändra på vad mina känslor säger men du förstår inget, verkligen inget och jag har fått nog. Jag vill inte mer. Efter detta så känns allt så hopplöst att jag nästan ångrar allt. Jag känner inte för att fånga upp dig mer.
Jag har ingen lust att gå igrund pga dina ord, så jag drar mig tillbaka. Nu ska jag bara få stopp på mina tårar.
I want sex on the beach and I don't mean on the rocks...
När jag gick runt på arbetsplatsen och utförde mitt arbete så tänkte jag samtidigt som jag såg ett "kondometui" på marken, "Aha, där ligger det. Undra vad dom har det till här till?" Samtidigt som det slog mig "VAFAN!? Det ska ju inte va här, klart som fan dom inte behöver prova det på sin arbetsplats. "Testing testing.." -Nej det går inte! det behövs inte, det är testat nog!" Jag förstod genast, someone's getting lucky! -PÅ ARBETSPLATSEN! Även då slog det mig att här har vi en bedragerska/bedragare! Vi får väll tacka gud för att dom idioterna skyddar sig samtidigt som dom kryddar till arbetsdagen...
Men fan va hett ändå, sexar till det på jobbet sådär på labbet... Synd för mig att det är jag som torkar av deras rumpavtryck på bänken bara... -Jag ska använda plasthandskar ÖVERALLT där jag är o gnider bord!
Lite avis är man allt, jävligt hett. Ah, dröm o glöm Becca. Det finns ingen tillräckligt snygg på det bygget förutom en som man såg på ett plakat upp spikat på väggen. Vet att han borde jobba där någonstans där jag är o rör mig men inte f*n har jag funnit'na! Lite kiligt måste jag säga, man vill ju ha något att se på mer än en snygging på ett plakat.
-Kanske börjar bli lite frustrerad?
Men vad har jag o begära när man jobbar på ett ställe där alla nördar är hifi? Sen är de ju rätt så hett med nördar men inte dessa nördar, för dom är riktiga nördar.. Och vem vill egentligen ha en nörd?
Funderarens tider
Sitter i min säng och äter god mörk choklad undertiden kattungarna leker sönder mitt sovrum. Det är elvis som rullar i spelarn och jag är nöjd och inget mer, för tillfället så är jag bara glad över att jag är nöjd i stället för att klackarna slår i taket. För det kan det inte vara och det borde inte vara det heller, fast än vädret är på topp. Nu börjar det bli storm och det nöjer jag mig med också, jag möjer mig med allt bara alla är nöjda.
Finns inget hellre att jag skulle vilja fira din födelsedag, men det vore fel. Kanske till och med lika fel som att vi ses då och då? Känns som om jag skruvar till ditt huvud och det är det sista jag vill göra, -igen. Men det mesta utav allt jag skulle vilja göra är att läka dina sår, fast jag inte kan. Om jag gör det så är det fel så fel att såren blir djupare.
Nu vill jag att månad juni ska va över för då vet jag att du mår bättre och då kan man slappna av och njuta lite mer utan att man får dåligt samvete.
Är det okej att se en familjemedlem som sin mormor om hon har varit där precis som en mormor när min riktiga mormor inte hann fylla rummet? Skär det i min mormors hjärta där uppe eller hon kanske bara är glad att någon kan fylla tomrummet? Låter väll lustigt men jag undrar..
Godkväll!
Finns inget hellre att jag skulle vilja fira din födelsedag, men det vore fel. Kanske till och med lika fel som att vi ses då och då? Känns som om jag skruvar till ditt huvud och det är det sista jag vill göra, -igen. Men det mesta utav allt jag skulle vilja göra är att läka dina sår, fast jag inte kan. Om jag gör det så är det fel så fel att såren blir djupare.
Nu vill jag att månad juni ska va över för då vet jag att du mår bättre och då kan man slappna av och njuta lite mer utan att man får dåligt samvete.
Är det okej att se en familjemedlem som sin mormor om hon har varit där precis som en mormor när min riktiga mormor inte hann fylla rummet? Skär det i min mormors hjärta där uppe eller hon kanske bara är glad att någon kan fylla tomrummet? Låter väll lustigt men jag undrar..
Godkväll!
Im not gonna write you a love song because you asked for it
Att förlora en vän är som att förlora sig själv och jag hatar att förlora allt jag har. -Därför jag va tyst. Och jag hatar att såra mina kära och varenda jävel på den här jorden, därför jag va tyst. För om jag va tyst så skulle jag inte förlora mitt hjärta och min vän.
Jag är den personen som vill lägga bommul runt varenda människa för att den inte ska skada sig eller bli sårad. Jag är den svaga personen som inte vågar säga bu eller bä, jag är en feg jävel som inte vågar säga som det är för att jag är rädd att jag ska förlora allt jag har. Men i slutändan så vet jag ändå att jag kommer att förlora den eviga kampen, den eviga striden mot mitt hopp. För att sen i sin tur såra alla personer omkring, istället för en enda person.
Jag är den personen som vill lägga bommul runt varenda människa för att den inte ska skada sig eller bli sårad. Jag är den svaga personen som inte vågar säga bu eller bä, jag är en feg jävel som inte vågar säga som det är för att jag är rädd att jag ska förlora allt jag har. Men i slutändan så vet jag ändå att jag kommer att förlora den eviga kampen, den eviga striden mot mitt hopp. För att sen i sin tur såra alla personer omkring, istället för en enda person.
Alla tar skada runt mig, jag är värre än spikbomben. Värre än mitt samvete som skapar denna onda cirkel, onda cirkel som förstör så att allt går i kras. Det finns bara en sak att säga, -Det blir aldrig som man tänkt sig. Jag är personen som vill va alla till lags.
Det va jag som va tönten i lågstadiet som inte vågade säga bu eller bä uan spran o hämtade den där förbannade boken eller väskan som den där sockersöta eleven bad om. Visst kunde jag göra det för jag ville räcka till och som sagt, vara till lags. Vad tjänade det till? -Idag är jag sådan fortfarande som inte vet om det är fel eller rätt saker som folk ber mig att göra som jag så snällt tar emot och gör. Det värsta är nog att jag inte kan säga till om det är något jag känner eller tycker är fel, för jag är rädd att såra eller att personen ska lämna mig, kanske till och med tycker att jag är konstig som känner så.
Det va jag som va tönten i lågstadiet som inte vågade säga bu eller bä uan spran o hämtade den där förbannade boken eller väskan som den där sockersöta eleven bad om. Visst kunde jag göra det för jag ville räcka till och som sagt, vara till lags. Vad tjänade det till? -Idag är jag sådan fortfarande som inte vet om det är fel eller rätt saker som folk ber mig att göra som jag så snällt tar emot och gör. Det värsta är nog att jag inte kan säga till om det är något jag känner eller tycker är fel, för jag är rädd att såra eller att personen ska lämna mig, kanske till och med tycker att jag är konstig som känner så.
Jag är även dendär personen som om någon har gjort ett fel och det är verkligen fel det personen har sagt eller aggerat. Jag tar upp det med personen eller tex att personen brusar upp på ett konstigt sätt. Så gör jag allt för att hon/han ska bli glad igen, det går tom så långt att det är jag som ber om ursäkt fast än det inte är jag som har gjort fel. Allt för att inte förlora er.
-Sicken jävla nolla jag är, jag är för dum för att stå i ett par skor. För lite sk "stake" borde jag ha men icke!
Man brukar säga, mister man en står det tusen åter men i mitt fall så misster jag tusen istället för att få tusen nya. (Y)
Fick ett jäkla passande citat utav någon
-Sicken jävla nolla jag är, jag är för dum för att stå i ett par skor. För lite sk "stake" borde jag ha men icke!
Man brukar säga, mister man en står det tusen åter men i mitt fall så misster jag tusen istället för att få tusen nya. (Y)
Fick ett jäkla passande citat utav någon
"Jag kan inte ge något recept på framgång, men däremot ett på misslyckande: försök vara alla till lags"
Kunde fan inte sagt det bättre själv! Visste inte ens att de sparade citat för idioter som oss.
Kul att jag har lagt ut mig helt och hållet här, för nu kommer jag väll märka att verenda liten kotte tar avstånd ifrån mig, det är ju tur att man har en stor familj. Finns ju en självskriven lag att man inte lämnar sin familjemedlem oavsett hur knasig eller dum den är. -Tack gode gud!
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen för du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
idag är det måndag, den dagen som öppnar upp den nya veckan. Det är då man säger att man tar nya tag och försöker fokusera på de bra och tar nya tag.
Ska inte försöka tänka på att det är första måndagen utan dig utan jag ska försöka tänka på framtiden och försöka få mig att va glad utan att behöva använda min fasad.
Blicka framåt, det är det enda jag kan säga för att få det att fungera. För då drömmer jag mig bort i mina drömmars drömmar och då blir jag glad ock får ett sorts rus som driver mig, driver mig till det bättre. Det finns en morgon dag utan problem och tvivel.
Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
För att börja om ifrån början utan att gå kras så säger man att man "ska" göra något nytt med sig själv för att ta ut de gamla och få in det nya fräscha. Och med det har jag då bokat en klipp o färgning hos Iman, ska ta och färga mitt hår kopparrött, tror att mina ögon kommer komma fram alldeles utmärkt i den färgen. Kommer att bli så snyggt!
Ja men något sådant men ändå inte, så svårt och hitta
Nu har jag bara två dagar kvar utav arbetsveckan, torsdag är det röd dag och fredag är det en klämdag. Vad ska man hitta på?
Ångra aldrig något som fått dig att le
Idag är det den 17maj och vad säger det mig?
-Inte ett skit mer än att det är norges nationaldag och jag har namnsdag, inget mer.
Jo, fyra dagar har gått och jag känner mig tom. Vart det fyra dagarsedan? För jag kan inte säga när utan jag vet bara att det har gått olidligt långsamt och jag vill veta bättre. Veta bättre om jag tycks luras eller om det faktiska är så att jag vill dela mitt hjärta med honom eller inte. Jag menar, jag va ju så bombsäker innan att jag inte ville och nu är det olidligt jobbigt. Det är nog bara seperationsångesten som vaknar för att jag faktsikt förlorat allt och lite till.
Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen, jag lyckas såra alla som går min väg på något sätt. Nu har jag lyckats såra den som stod mig närmast.
Hatar ni mig för att jag har gjort som jag gjort? Att det va faktiskt jag som bröt upp. Jag vet att många säger att jag ska göra det som känns rätt och att det viktigaste är att jag mår bra, man får visst tänka på sig själv o va lite ego när det gäller kärlek. Men nu vill jag bara sparka på mig själv för att jag har varit en sådan idiot och vänt upp-och-ned någons liv bara sådär, på ett ögonblick och jag kan inte vända tillbaka det.
Det första jag får höra när jag möter en av vännerna igår är "Rebecca vad fan har du gjort?" och sen kramar han om mig. Som tur är, för annars hade jag inte vetat vad jag hade tagit vägen.
Bara för att det va jag som bröt upp så betyder det inte att jag inte är ledsen, utan det är jag. Mina vingar är också brutna, det går inte en minut att jag tänker på oss och det jag går misste om.
-Inte ett skit mer än att det är norges nationaldag och jag har namnsdag, inget mer.
Jo, fyra dagar har gått och jag känner mig tom. Vart det fyra dagarsedan? För jag kan inte säga när utan jag vet bara att det har gått olidligt långsamt och jag vill veta bättre. Veta bättre om jag tycks luras eller om det faktiska är så att jag vill dela mitt hjärta med honom eller inte. Jag menar, jag va ju så bombsäker innan att jag inte ville och nu är det olidligt jobbigt. Det är nog bara seperationsångesten som vaknar för att jag faktsikt förlorat allt och lite till.
Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen, jag lyckas såra alla som går min väg på något sätt. Nu har jag lyckats såra den som stod mig närmast.
Hatar ni mig för att jag har gjort som jag gjort? Att det va faktiskt jag som bröt upp. Jag vet att många säger att jag ska göra det som känns rätt och att det viktigaste är att jag mår bra, man får visst tänka på sig själv o va lite ego när det gäller kärlek. Men nu vill jag bara sparka på mig själv för att jag har varit en sådan idiot och vänt upp-och-ned någons liv bara sådär, på ett ögonblick och jag kan inte vända tillbaka det.
Det första jag får höra när jag möter en av vännerna igår är "Rebecca vad fan har du gjort?" och sen kramar han om mig. Som tur är, för annars hade jag inte vetat vad jag hade tagit vägen.
Bara för att det va jag som bröt upp så betyder det inte att jag inte är ledsen, utan det är jag. Mina vingar är också brutna, det går inte en minut att jag tänker på oss och det jag går misste om.
Hallå, hallå -Jag vill bli älskad!
Om jag skulle få för mig o hänga mig.. ..så skulle jag göra det nu.
Jag är så oerhört trött på allt, då menar jag verkligen ALLT
-Allt.
Jag hoppar skolan en och en halv månad innan jag är egentligen färdig med det på grund utav att jag känner att jag har fått vatten över huvudet. Kan ju säga så här, det är blött och jag har varit dyngsur i två fuckingmånader nu!
Who to blame? -Me, my self and I!
Nog om skolan.
Jag har fått kattungar, ne inte jag då utan min katt har fått kattungar! Det blev tre små råttor som hoppade ut så glatt under min säng iår igen! Så nu kommer jag inte kunna spela musik i mitt rum på si så där 8-10 veckor, excelent! Men jag är knappt hemma ändå så det är ju lika lugnt som allt annat med mig.
Har kanske till och med fixat ett jobb till lilla mig, städeska på skaraborgs AB. Tyst, säg inget. Det är inget fel och gå runt och städa olika lokaler, a man gotta do what a man gotta do! Sen i dagen läge får man inte vara speciell kräsen och jag vill kunna resa och utfärda mina planer innan jag verkligen börjar plugga på högskolan.
-Moppelimopp!
Jag är så oerhört trött på allt, då menar jag verkligen ALLT
-Allt.
Jag hoppar skolan en och en halv månad innan jag är egentligen färdig med det på grund utav att jag känner att jag har fått vatten över huvudet. Kan ju säga så här, det är blött och jag har varit dyngsur i två fuckingmånader nu!
Who to blame? -Me, my self and I!
Nog om skolan.
Jag har fått kattungar, ne inte jag då utan min katt har fått kattungar! Det blev tre små råttor som hoppade ut så glatt under min säng iår igen! Så nu kommer jag inte kunna spela musik i mitt rum på si så där 8-10 veckor, excelent! Men jag är knappt hemma ändå så det är ju lika lugnt som allt annat med mig.
Har kanske till och med fixat ett jobb till lilla mig, städeska på skaraborgs AB. Tyst, säg inget. Det är inget fel och gå runt och städa olika lokaler, a man gotta do what a man gotta do! Sen i dagen läge får man inte vara speciell kräsen och jag vill kunna resa och utfärda mina planer innan jag verkligen börjar plugga på högskolan.
-Moppelimopp!
Nu så ska jag ta o smyga in i mitt rum o lyssna på de pipande kisseungarna..
Natti natti
Allt som är bra med mej har jag en förmåga att glömma bort
På måndag smäller det. På måndag ska jag på den dära magnetröntgen. Trångt, länge? obehagligt?
-Ja ja ja ja jaaa! Som tusan. Först när min läkare pratade om att jag skulle göra det så va det inget, tänkte att det där går galant! Men nu när det faktiskt ska göras, om två fucking freaking dagar så blir jag lite orolig och undrar hur det egentligen funkar och om 50minuter kommer att va en evighet där i lådan och om jag kommer kunna sitta alldeles stilla? Men den jobbigaste frågan är nog vad det kommer att bli för svar på själva undersökningen.
Sen har jag en förmåga att ha otur att hamna i "i-och-med-din-sjukdom-såå-kan-det-bli-så-tillfällen". För nu har jag åkt på blodförgiftning i min fot. Ett liten blåsa på min tå som i sin tur blev inflamerad som ledde till blodförgiftning i nästan hela foten och som börja växa upp på smalbenet. Alltså tackvare min sjukdom så är min läkeprocess mycket sämre, det märker man bara på små lätta klösningar ifrån katterna tar jätte lång tid o läka på mig. Kan till och med bli inflammerat. OCH mina mediciner och behandlingar trycker ner mitt immunförsvar, där av inflammationerna kommer så lätt. Det blir kaka på kaka hela tiden och det börjar jag tröttna på. Men det är bara och ta sig i kragen o leva med det säger dom, dom som inte kan förstå eller sätta sig in hur det är för den som får faktiskt leva med det. Leva med att det som sviker en mest är ens kropp när det är den man ska hålla ihop med längst och det känns förjävligt att va ovän med sin kropp.
Det va skönt att ha sina vänner där, alltså sin familj som rådde om mig och frågade hur jag mådde. Lite roligt när jag, stålkvinnan skulle försöka visa Niklas att jag mådde bra när jag kom dit efter vårdcentalsbesöket för att jag inte ville vara till besvär.. Men det gick väll sådär, slocknade efter en stund i hans goa knä och sov några timmar medans han kikade på filmen som vi började se på och lite fotboll. Så här lugn och tyst har han aldrig sett mig visst (a).
-Ja ja ja ja jaaa! Som tusan. Först när min läkare pratade om att jag skulle göra det så va det inget, tänkte att det där går galant! Men nu när det faktiskt ska göras, om två fucking freaking dagar så blir jag lite orolig och undrar hur det egentligen funkar och om 50minuter kommer att va en evighet där i lådan och om jag kommer kunna sitta alldeles stilla? Men den jobbigaste frågan är nog vad det kommer att bli för svar på själva undersökningen.
Sen har jag en förmåga att ha otur att hamna i "i-och-med-din-sjukdom-såå-kan-det-bli-så-tillfällen". För nu har jag åkt på blodförgiftning i min fot. Ett liten blåsa på min tå som i sin tur blev inflamerad som ledde till blodförgiftning i nästan hela foten och som börja växa upp på smalbenet. Alltså tackvare min sjukdom så är min läkeprocess mycket sämre, det märker man bara på små lätta klösningar ifrån katterna tar jätte lång tid o läka på mig. Kan till och med bli inflammerat. OCH mina mediciner och behandlingar trycker ner mitt immunförsvar, där av inflammationerna kommer så lätt. Det blir kaka på kaka hela tiden och det börjar jag tröttna på. Men det är bara och ta sig i kragen o leva med det säger dom, dom som inte kan förstå eller sätta sig in hur det är för den som får faktiskt leva med det. Leva med att det som sviker en mest är ens kropp när det är den man ska hålla ihop med längst och det känns förjävligt att va ovän med sin kropp.
Det va skönt att ha sina vänner där, alltså sin familj som rådde om mig och frågade hur jag mådde. Lite roligt när jag, stålkvinnan skulle försöka visa Niklas att jag mådde bra när jag kom dit efter vårdcentalsbesöket för att jag inte ville vara till besvär.. Men det gick väll sådär, slocknade efter en stund i hans goa knä och sov några timmar medans han kikade på filmen som vi började se på och lite fotboll. Så här lugn och tyst har han aldrig sett mig visst (a).
Nu ska jag ta och släcka ner här o sova lite
Natti natti på er alla!
// R
Im an ass
Tänkt om man kunde va barn igen :D
Kusin Isaflisa
En svår och jobbig grej!
Jag mår, jag mår, jag mår.. Ja jag mår sådär om man säger så. Jag vet inte riktigt vad det är med mig, känner att allt hävs över mig så jag inte kan andas. Jag är oerhört trött, jag har ingen lust, jag har ingen LUST mer. Jag orkar inte mer, det har blivit för mycket. Jag vill inte mer. Jag kan sätta skulden på skolan men egentligen så borde jag sätta skulden på mig själv som lurade mig själv att jag trodde att jag skulle klara av det, som jag nu ser med facit i hand att jag inte klarar och orkar. Hur fasiken ska det då bli sen? Hur har jag tänkt att jag ska klara av det långsiktligt när det väl kommer på tal? Jag säger bara, HELKORNSVETE!
Jag vill bara att någon där uppe ska komma och hämta mig en natt då jag ligger och sover i min säng, för att ta med mig på livets resa. Så jag får en liten insyn, alltså ett litet sorts hopp om att jag har en framtid, en god framtid. Så jag slipper och oroa mig över min framtid och leva istället. Han behöver bara visa mig vad jag gör om två år så att jag får se att jag klarade av mina studer och går och praktiserar på lasarettet till sjuksköterksa. För att ständigt gå med illamående och kräkreflexerna som man ständigt snuddar är inte så jäkla härligt. Inte fan kan man köra med strutsen, då kör man upp problemen bara och får genast ett tyngre lass att bära.
Finns inget mer att säga än att jag inte va beredd på detta, så resultatet utav det här.
-FAIL!
Jag vill bara att någon där uppe ska komma och hämta mig en natt då jag ligger och sover i min säng, för att ta med mig på livets resa. Så jag får en liten insyn, alltså ett litet sorts hopp om att jag har en framtid, en god framtid. Så jag slipper och oroa mig över min framtid och leva istället. Han behöver bara visa mig vad jag gör om två år så att jag får se att jag klarade av mina studer och går och praktiserar på lasarettet till sjuksköterksa. För att ständigt gå med illamående och kräkreflexerna som man ständigt snuddar är inte så jäkla härligt. Inte fan kan man köra med strutsen, då kör man upp problemen bara och får genast ett tyngre lass att bära.
Finns inget mer att säga än att jag inte va beredd på detta, så resultatet utav det här.
-FAIL!
Tv med mor o far, Bye!
Det kunde varit jag..
Vet ni?
-Jag saknar mina vänner något otroligt mycket!
Jag tycker att det är otroligt tråkigt över så det har blivit, vi hör inte av oss till varandra och vi ser inte om varandra. Jag känner en enorm ensamhet och känner mig tom. Det enda jag vet nu är att jag vill ha tillbaka er och det är fort! Ser väll ändå att det är en stor del utav mitt fel att det har blivit så som det har blivit. Jag har ju precis inte varit så anträffbar det senaste och har inte varit lika på som jag har varit men det betyder ändå inte att ni ska försvinna.
-Jag saknar mina vänner något otroligt mycket!
Jag tycker att det är otroligt tråkigt över så det har blivit, vi hör inte av oss till varandra och vi ser inte om varandra. Jag känner en enorm ensamhet och känner mig tom. Det enda jag vet nu är att jag vill ha tillbaka er och det är fort! Ser väll ändå att det är en stor del utav mitt fel att det har blivit så som det har blivit. Jag har ju precis inte varit så anträffbar det senaste och har inte varit lika på som jag har varit men det betyder ändå inte att ni ska försvinna.
Eller så är det bara jag som har glidit ur medans alla andra rockar och står kvar på samma plats som vi alltid har stått på?
Spekulera kan man ju göra..
Om stjärnorna var blåa och skyn va gul, hur skulle det se ut här nere hos oss?
-inte fan kan jag svara på det men jag tror att det skulle va MYCKET ljusare här.
Nog om det, jag sitter hemma i min lilla håla och är helt olidligt trött och nere. Vet inte varför jag är nere men jag vet varför jag är trött, va på remicade behandlingen innan idag. Blir så trött utav den, blev att jag inte gick på lektionen idag pga det och så gick jag även till min samhällslärare och bad om "nåd". Har nämligen prov imorgon om de tre ismerna, alltså hur demokratin grundades.. Men det jag ville komma till va att jag är för trött för att kunna göra det provet, för det första så kan jag inte plugga nu för att jag är för trött och för det andra så skulle jag inte kunna hålla modet uppe under själva provet för att jag skulle va för trött. Ska i alla fall göra första matta provet imorgon men det tror jag att jag klarar av, i alla fall på gränsen. Sen far jag hem till min by igen och far in till staden för att sen åka vidare till min Niklas.
Snart firar jag och Niklas och jag en månad alltså den 28de, tänk vad tiden går fort. Det va nämligen då vi bekräftade att det va vi två. Tycker inte det va längesedan jag träffade honom, han va så fin och en sådan gentleman.
Förra helgen när jag följde med Nicke på en fest så diskuterade hans vänner om när de skulle vilja skaffa barn, vilket jag tycker är väldigt gulligt att höra. Man tror nämligen inte att killa tänker på något sådant, ja inte nu i alla fall när dom är 21 upp och ner. De flesta ville ha en bra och stadig grund, med andra ord så ska de ha pluggat färdig och ett jobb som de trivs med. Allt de där låter lågiskt men just det de sa att de ändå vill va någorlunda "unga" för att kunna va aktiva med sina bar va så fint! Men så börja det spinna i mitt egna huvud, känner att jag är lite på samma bana som min vän Jonnah. Hon vill nämligen ha barn när hon är så ung som möjligt för att just kunna ha en god relation med sitt barn är äldre och även kunna "leva livet" igen när barnet är mer självständigt. Om jag hade fått bestämma så skulle jag vilja va runt 24-25 när jag får mitt första barn för att just va en fräsch mamma och kunna njuta var dag med vårt barn plus att jag är redan väldigt erfaren när det gäller barn. Har aldrig varit "rädd" för barn utan mer velat trösta de små knortarna när dom har varit ledsna och ge dom mat när de har varit hungriga. Man kan säga att jag kan de där små knepen. Jag vet att jag skulle klara av och ta hand om ett barn om storken skulle landa hemma hos mig.
Samtidigt som jag skulle vilja ha en god relation med henne/honom när de blir äldre, jag ser bara på mamma och mina två äldre syskon. Men nu vet ju jag redan nu att jag inte kommer kunna följa min lilla plan för när jag är 24-25 så går jag på högskolan och läser till sjuksköterska/barnmorska, plus att jag måste se över min hälsa innan jag skaffar barn. Jag måste planera mer än vad andra inte behöver göra för att må bra under graviditeten och att jag inte går på några olämpliga tabletter. Kommer ihåg när jag va uppe hos Sari när Majken va en två månader och hon frågade mig vad jag skulle gjort om jag fick reda på att jag va gravid, vad jag skulle gjort och om jag hade klarat det. Jag sa det om jag hade en bra plattform så hade jag nog inte tvekat. -Galet.
På söndag är det kalas för min syster Therese som fyller 29, ett år kvar till 30 snåret.. ; ) HA-HA
Ne fyy, snart är jag där också!
Nu ska jag ta och krypa ner i soffan och kolla på Criminal minds med mor och far!
Taa taa
// R
Läkarbesök
Har varit på läkar besök i måndags, slutade med att jag skulle på magnetröntgen i göteborg, fortsätta med remicaden med 6 veckors mellanrum och en förfrågan om antidepresiva. Slutade även med en stukad fot på viskan innan jag skulle till Niklas... Men nu hinner jag inte berätta ingående om allt nu för ska till skolan strax, berättar mer ikväll mina vänner!
Längtar till sommarens äventyr
En sak måste jag bara berätta om det va när min läkare ställde sådana säkerhets frågor inför magnetröntgen som tex om jag hade pacemaker, stålsplitter i igonen eller någon sorts protes.. Alla frågor kunde mamma svara svara kvickt nej på med mig förutom en fråga. "Är du gravid?" Där blev hon helt tyst när Anders ställde den frågan. Så jäkla roligt och se henne hur stel hon blev när ordet gravid kom upp till och med Anders fnissa lite när han märkte kontrasten på mammas säkra svar.
-Nej mor, jag är inte gravid. Har inte en varit ihop med min Niklas i en månad! :O
-Nej mor, jag är inte gravid. Har inte en varit ihop med min Niklas i en månad! :O
SINOM TID SINOM TID!
Nu är det dags o fara iväg! Matten kallar.
bye bye
Starkt sammarbete
En av de finaste sammarbeten som kändisar har gjort ihop det är Tears in heaven, som dom sjöng ihop för att hedra folket som berörts utav tsunamin.. Jag är inte direkt den där personen som börjar gårta till filmer och sådant dära, ver till odenkligt om jag ska göra det. Men här var det kört redan när jag hörde Eltons stämma... Men det bästa utav hela låten är när "Mouth" och Ozzy kommer igång......
Var snällare än nödvändigt..
-För alla du möter har någon slags strid att vinna!
Jag pratade ju för ett halvårsedan om att alla har en mening här på jorden, att alla har ett sorts uppdrag. På något sätt så gör ju du så att jorden snurrar. Jag visste ju inte om mitt uppdrag för ens jag hade mitt lilla samtal med min gamla chef på H&M. Hon sa nämligen att det är jag, jag Rebecca som får jorden att snurra. En kort stund efter där så va allt solklart, jag visste precis vad jag ville göra med mitt resterande liv och som kan tillföra mer än vad man kan tänka sig. Jag insåg att jag ville bli barnmorska, älskar nämligen barn och skulle mer än gärna föra dem till världen och se nyblivna föräldrars leenden och kärlek till varandra mer än en gång om dagen! Att verkligen känna att det är detta jag ska göra är en så otrolig lättnad. Hoppas verkligen att ni får alla era puzzelbitar på plats snart, sen är det inte hela världen om ni inte har fått det nu heller. För det är ingen brott med det heller, världen står kvar imorgon med så ni har god tid på er med. Man måste möta hinder för att nå vägen, stora eller små.
Haft min blogg nu i ett år och det var nog det bästa jag hade kunnat göra för att nå till det jag är idag. Undrar ett antal gånger vart jag skulle varit om jag inte hade börjat skriva? Hade jag fortfarande suttit i samma djupa hål eller hade jag kanske nått halva vägen? Det kommer jag aldrig få veta, vill inte veta det heller för det betyder ju då att jag inte hade suttit här och varit den jag är idag. Säger som Opra med stort O, "Turn your wounds into wisdom". Vilket är jäkligt sant, det gör jag verkligen och jag hjälper gärna andra som rådfrågar mig hur jag tog mig ur det och klarade det själv. Det första jag säger till dem är att dem ska be om hjälp, det går dubbelt så mycket fortare att ta sig ur tovan om man ber om hjälp i stället för att hålla det inom sig. När jag ser tillbaka på det hela så ångrar jag idag att jag inte delade med mig hur jag kände eller hur jag mådde, mina vänner visste/vet inte ens om vad jag gick igenom. Den där tanken som du har att du är bara till belsatning är BS, dom vill hjälpa dig. Våga bara komma fram så ska du se att du har tusen som når ut sin hand till dig. -Det är det dina vänner är till för, vara där för dig när du har det svårt. Inte bara i de roliga stunderna.
Har aldrig kännt mig så här lång som jag känner mig idag! Har otroligt mycket och tacka för det, har en otroligt fin pojkvän som gör allt för att jag ska må- och ha det bra. En mamma som har fått tagit det värsta utav mina bördor, har inte varit en ängel mot henne. Hon har varit min slagpåse, höll man allt inne så är det alltid någon som får ta skiten. Har mycket att tacka henne för. Massa syskon och vänner som förgyller min vardag, daglig fika på Café Viskan! Systrar som man kan ringa till dag som natt.
Jag pratade ju för ett halvårsedan om att alla har en mening här på jorden, att alla har ett sorts uppdrag. På något sätt så gör ju du så att jorden snurrar. Jag visste ju inte om mitt uppdrag för ens jag hade mitt lilla samtal med min gamla chef på H&M. Hon sa nämligen att det är jag, jag Rebecca som får jorden att snurra. En kort stund efter där så va allt solklart, jag visste precis vad jag ville göra med mitt resterande liv och som kan tillföra mer än vad man kan tänka sig. Jag insåg att jag ville bli barnmorska, älskar nämligen barn och skulle mer än gärna föra dem till världen och se nyblivna föräldrars leenden och kärlek till varandra mer än en gång om dagen! Att verkligen känna att det är detta jag ska göra är en så otrolig lättnad. Hoppas verkligen att ni får alla era puzzelbitar på plats snart, sen är det inte hela världen om ni inte har fått det nu heller. För det är ingen brott med det heller, världen står kvar imorgon med så ni har god tid på er med. Man måste möta hinder för att nå vägen, stora eller små.
Haft min blogg nu i ett år och det var nog det bästa jag hade kunnat göra för att nå till det jag är idag. Undrar ett antal gånger vart jag skulle varit om jag inte hade börjat skriva? Hade jag fortfarande suttit i samma djupa hål eller hade jag kanske nått halva vägen? Det kommer jag aldrig få veta, vill inte veta det heller för det betyder ju då att jag inte hade suttit här och varit den jag är idag. Säger som Opra med stort O, "Turn your wounds into wisdom". Vilket är jäkligt sant, det gör jag verkligen och jag hjälper gärna andra som rådfrågar mig hur jag tog mig ur det och klarade det själv. Det första jag säger till dem är att dem ska be om hjälp, det går dubbelt så mycket fortare att ta sig ur tovan om man ber om hjälp i stället för att hålla det inom sig. När jag ser tillbaka på det hela så ångrar jag idag att jag inte delade med mig hur jag kände eller hur jag mådde, mina vänner visste/vet inte ens om vad jag gick igenom. Den där tanken som du har att du är bara till belsatning är BS, dom vill hjälpa dig. Våga bara komma fram så ska du se att du har tusen som når ut sin hand till dig. -Det är det dina vänner är till för, vara där för dig när du har det svårt. Inte bara i de roliga stunderna.
Har aldrig kännt mig så här lång som jag känner mig idag! Har otroligt mycket och tacka för det, har en otroligt fin pojkvän som gör allt för att jag ska må- och ha det bra. En mamma som har fått tagit det värsta utav mina bördor, har inte varit en ängel mot henne. Hon har varit min slagpåse, höll man allt inne så är det alltid någon som får ta skiten. Har mycket att tacka henne för. Massa syskon och vänner som förgyller min vardag, daglig fika på Café Viskan! Systrar som man kan ringa till dag som natt.
Du kommer till en tid I ditt liv när du inser vem som betyder något, vem som aldrig gjorde det,
vem som inte kommer att göra det och vem som alltid kommer att göra det.
Så oroa dig inte för människor i ditt förflutna, det finns en anledning
till att de inte finns med i din framtid
vem som inte kommer att göra det och vem som alltid kommer att göra det.
Så oroa dig inte för människor i ditt förflutna, det finns en anledning
till att de inte finns med i din framtid
Tack för lilla mig
-Rebecca
Nuet ♥
I stumbled through the fire on my own
Burns a little more now, the seasons are gone
Centuries spent together, back to back
Someone give me more now
I need this to last
In the beat of the hour
Jag Blir så glad över era fina kommentarer till mina inlägg, dem gör mig så glad. Kul och höra att ni faktiskt gillar det jag skriver och hur jag skriver det. Det värmer verkligen! -Tack
Burns a little more now, the seasons are gone
Centuries spent together, back to back
Someone give me more now
I need this to last
In the beat of the hour
Jag Blir så glad över era fina kommentarer till mina inlägg, dem gör mig så glad. Kul och höra att ni faktiskt gillar det jag skriver och hur jag skriver det. Det värmer verkligen! -Tack
Vad hände där?
Jag är lite besviken att nära och kära i min närhet ska ha en helt fel bild utav mig. Att det jämt ska vara ett sådant tävlande. Jag skulle vilja kunna dela med mig om vad som händer i mitt liv utan att det ska baktalas bakom min rygg, säg det till mig istället. När man faktiskt vet vad ni egentligen tycker så har man ingen lust och berätta. Känner lite så att man inte kan bli sur längre eller besviken över att jag inte delar med mig en del saker. Om ni får reda på det så får ni det troligen inte genom mig utan ifrån dem som faktiskt kan respektera mig och bli glad för att jag har nått lyckan eller nu vad annars skulle kunna handla om. Eller ifrån min kära blogg.
Nu ska jag fira min kära mor som har nått 47de året! ♥
