Fröken Svår

Att förlora en vän är som att förlora sig själv och jag hatar att förlora allt jag har. -Därför jag va tyst. Och jag hatar att såra mina kära och varenda jävel på den här jorden, därför jag va tyst. För om jag va tyst så skulle jag inte förlora mitt hjärta och min vän.

Jag är den personen som vill lägga bommul runt varenda människa för att den inte ska skada sig eller bli sårad. Jag är den svaga personen som inte vågar säga bu eller bä, jag är en feg jävel som inte vågar säga som det är för att jag är rädd att jag ska förlora allt jag har. Men i slutändan så vet jag ändå att jag kommer att förlora den eviga kampen, den eviga striden mot mitt hopp. För att sen i sin tur såra alla personer omkring, istället för en enda person.

Alla tar skada runt mig, jag är värre än spikbomben. Värre än mitt samvete som skapar denna onda cirkel, onda cirkel som förstör så att allt går i kras. Det finns bara en sak att säga, -Det blir aldrig som man tänkt sig. Jag är personen som vill va alla till lags.
Det va jag som va tönten i lågstadiet som inte vågade säga bu eller bä uan spran o hämtade den där förbannade boken eller väskan som den där sockersöta eleven bad om. Visst kunde jag göra det för jag ville räcka till och som sagt, vara till lags. Vad tjänade det till? -Idag är jag sådan fortfarande som inte vet om det är fel eller rätt saker som folk ber mig att göra som jag så snällt tar emot och gör. Det värsta är nog att jag inte kan säga till om det är något jag känner eller tycker är fel, för jag är rädd att såra eller att personen ska lämna mig, kanske till och med tycker att jag är konstig som känner så.

Jag är även dendär personen som om någon har gjort ett fel och det är verkligen fel det personen har sagt eller aggerat. Jag tar upp det med personen eller tex att personen brusar upp på ett konstigt sätt. Så gör jag allt för att hon/han ska bli glad igen, det går tom så långt att det är jag som ber om ursäkt fast än det inte är jag som har gjort fel. Allt för att inte förlora er.
-Sicken jävla nolla jag är, jag är för dum för att stå i ett par skor. För lite sk "stake" borde jag ha men icke!

Man brukar säga, mister man en står det tusen åter men i mitt fall så misster jag tusen istället för att få tusen nya. (Y)

Fick ett jäkla passande citat utav någon

"Jag kan inte ge något recept på framgång, men däremot ett på misslyckande: försök vara alla till lags"

Kunde fan inte sagt det bättre själv! Visste inte ens att de sparade citat för idioter som oss.

Kul att jag har lagt ut mig helt och hållet här, för nu kommer jag väll märka att verenda liten kotte tar avstånd ifrån mig, det är ju tur att man har en stor familj. Finns ju en självskriven lag att man inte lämnar sin familjemedlem oavsett hur knasig eller dum den är. -Tack gode gud!

idag är det måndag, den dagen som öppnar upp den nya veckan. Det är då man säger att man tar nya tag och försöker fokusera på de bra och tar nya tag.

Ska inte försöka tänka på att det är första måndagen utan dig utan jag ska försöka tänka på framtiden och försöka få mig att va glad utan att behöva använda min fasad.

Blicka framåt, det är det enda jag kan säga för att få det att fungera. För då drömmer jag mig bort i mina drömmars drömmar och då blir jag glad ock får ett sorts rus som driver mig, driver mig till det bättre. Det finns en morgon dag utan problem och tvivel.

För att börja om ifrån början utan att gå kras så säger man att man "ska" göra något nytt med sig själv för att ta ut de gamla och få in det nya fräscha. Och med det har jag då bokat en klipp o färgning hos Iman, ska ta och färga mitt hår kopparrött, tror att mina ögon kommer komma fram alldeles utmärkt i den färgen. Kommer att bli så snyggt!

Idag är det den 17maj och vad säger det mig?
-Inte ett skit mer än att det är norges nationaldag och jag har namnsdag, inget mer.
Jo, fyra dagar har gått och jag känner mig tom. Vart det fyra dagarsedan? För jag kan inte säga när utan jag vet bara att det har gått olidligt långsamt och jag vill veta bättre. Veta bättre om jag tycks luras eller om det faktiska är så att jag vill dela mitt hjärta med honom eller inte. Jag menar, jag va ju så bombsäker innan att jag inte ville och nu är det olidligt jobbigt. Det är nog bara seperationsångesten som vaknar för att jag faktsikt förlorat allt och lite till.
Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen, jag lyckas såra alla som går min väg på något sätt. Nu har jag lyckats såra den som stod mig närmast.

Hatar ni mig för att jag har gjort som jag gjort? Att det va faktiskt jag som bröt upp. Jag vet att många säger att jag ska göra det som känns rätt och att det viktigaste är att jag mår bra, man får visst tänka på sig själv o va lite ego när det gäller kärlek. Men nu vill jag bara sparka på mig själv för att jag har varit en sådan idiot och vänt upp-och-ned någons liv bara sådär, på ett ögonblick och jag kan inte vända tillbaka det.
Det första jag får höra när jag möter en av vännerna igår är "Rebecca vad fan har du gjort?" och sen kramar han om mig. Som tur är, för annars hade jag inte vetat vad jag hade tagit vägen.

Bara för att det va jag som bröt upp så betyder det inte att jag inte är ledsen, utan det är jag. Mina vingar är också brutna, det går inte en minut att jag tänker på oss och det jag går misste om.