Fröken Svår

Jag har aldrig varit så här kluven som jag är nu, känner att det är två saker som drar mig åt två olika håll. Hjärtat drar mig åt ett håll och äventyraren i mig drar mig åt ett annat. Har fått ett erbjudande för jätte, jätte längesedan och åka ner till England, London och va au pair till två små söta britter. En liten som precis börjat förskolan och en liten baby på 6månader. Det som stoppade mig då var ju självklart av hälsosamma skäl men genast nu när jag har möjligheten och åka så är det en helt underbar männiksa som står der på andra sidan med sina kattungeögon och ber mig att stanna och inte vill att jag ska åka. Varför ska denna varelse stå där precis nu? Det är ju alltid dom som har lämnat mig inte jag som har lämnat dom. Så nu undrar jag vad jag ska göra? Ska jag vara en sådan idiot och lämna det jag har här för två underbara dockor i London? Dom som jag har frågat säger att jag ska åka medans en annan säger att jag inte ska åka.
-Ska jag va självisk eller ska va rädd om det jag har?

För om jag drar så är det jag som är poff! Och poffare avskyr jag
-Men jag säger i och för sig hej då, nu går jag.. Nu vill jag inte mer. Det gör ju inte poffarna, så då blir jag en piff, inte lika hårt kanske.

Det jag ska göra nu för att kunna åka är att skriva ett mail till mamman om mig själv och allt sådant, då ökar min changs, risk bestäm själva men i alla fall det mailet övgör en del för att få åka. Sen får jag ju se om dom tar det om min sjukdom och att jag behöver åka hem varannan månad för att få mina behandlingar, jag vet ju inte hur do ser på det. Jag vet bara att det är helt okej för dom att jag åker hem då jag behöver åka över.

Nu den 16 september har Min syster Therese och Anders varit gifta i två härliga år! Tänk vad tiden går? Eller igentligen gör den inte det, för på två år har sjukt mycket hänt, positiva och negativa. För att så mycket har hänt i mellan då när Carlsson blev Urheim så känns det som om dom har varit gifta mer än två år. Så inte kan man igentligen inte klaga på att det inte händer något, för det gör det.
-PLENTY
Men nu som sagt är jag uppe på ytan och andas och kanske inte bara ser vad som händer.

Det värsta jag vet..
Det är när personer eller folk i ren allmänhet bara försvinner ur ens liv, bara sakta men säkert dunstar bort utan att ens en gång säga något. Man bara märker hur presonen ifråga sakta men säkert slutar höra av sig. Jag undrar varför man gör så. Happ.

Pratade med lille John idag innan jag for till sallongen och fixade till mitt hår, han far till Teneriffa i början utav oktober och ska va där några månader är planerat. Så då ska jag passa på och åka ner dit har jag tänkt. Hoppas att jag får mycket tider på jobbet och att jag har börjat sälja en jeeeefla massa veckansvara, för att man får faktiskt två kronor för varje.. ; ) HAHA Se det som fickpengar eller kanske en öl, vad vet jag? Hoppas att emelie vill hänga med lilla miig!

Jag undrar fortfarande hur många bultar ölandsbron har, men jag får ju aldrig något svar av någon..
-Boomshakalack! Reeespect!
Jag har låg humor.

Nu är jag inte på något roligt humör så det är bäst att jag slutar, kännt mig jätte otrevlig hela dagen idag. Har verkligen fått anstränga mig för att vara trevlig. Undra vad det är med mig? Fortfarande lite ledsen från igår? Eller kanske bara känner att allt bara glider ifrån mig? Jag vet inte något är det som skaver. Jag vet i alla fall att jag är i ett mellanrum nu där ingenting händer i mitt liv, bara i andras. Det får det bli ändring på! =)
-Det ser jag fram emot! :D

Jag känner en sådan olidlig frustration gentemot allt just nu. Jag känner mig frustrerad över att jag står och trampar på samma plats när det gäller allt, verkligen allt när det gäller fröken virrpanna.

Är det nu jag ska köra strutsen som alla andra och dra iväg till England ett år eller ett halvår? Känner inte att jag kan tillföra så mycket mer här just nu för nu är jag i ett hål mitt i mellan där jag måste göra något innan jag startar mitt riktiga verkliga liv.

Sen så undrar jag varför ska han just välja det längsta halvåret utav de halvåren som finns? Om han hade valt sommar halvåret så hade ju tiden bara swischat iväg och genast hade han varit hemma igen, för frågan är ens om jag hade ens märkt om han hade åkt iväg då? Men nu väljer han att åka nu, nu imorgon för att sedan komma tillbaka när solen kommer tillbaks till sverige. Jag funderar på att höra av mig till honom och säga till han att det har blivit något fel på dragningskraften så att solen vände tillbaka så att han kan komma hem. Men frågan är om han köper det eller om han ens tror på mig, men han är ju i och för sig blond så då kanske det går som planerat. Får se vad hans resekompisar säger för jag tror inte dom är blonda.. :( Så det sprack den galanta idén.. Jag tycker det är galet att man har fasnat för en person så som man har gjort för bara har träffats två gånger. Första gången jag träffar John så slänger han i mig i poolen med kläder på och allt till råga på det så ger han min nagel meen för livet och förstör mitt fina armband. Men så får han dåligt samvete så då står han o blåser mina kläder torra med en hårfön! HAHAHA Andra gången jag träffar honom så lyckas han blöta ner mig en gång till, one too many times.. Han häller nämligen cider på mig, men det va ju inte iof en hel pool men det va en pöl. Jag undrar om vi kommer ha samma kontakt som vi har nu när han kommer hem? Men det får vi ta då, tror jag.

Jag förstår nu varför mina nära inte vill att jag ska åka iväg. Men sen så förstår jag samtidigt John att han inte lyssnarpå det dom har att säga.

Nu ska jag ta o försöka sova, för det finns som sagt en morgon dag och jag har som sagt ett jobb att försöka sköta.

Natten

OH!
-Ja jag tar gärna den där bion nu snart med! =)