Spekulera kan man ju göra..
Om stjärnorna var blåa och skyn va gul, hur skulle det se ut här nere hos oss?
-inte fan kan jag svara på det men jag tror att det skulle va MYCKET ljusare här.
Nog om det, jag sitter hemma i min lilla håla och är helt olidligt trött och nere. Vet inte varför jag är nere men jag vet varför jag är trött, va på remicade behandlingen innan idag. Blir så trött utav den, blev att jag inte gick på lektionen idag pga det och så gick jag även till min samhällslärare och bad om "nåd". Har nämligen prov imorgon om de tre ismerna, alltså hur demokratin grundades.. Men det jag ville komma till va att jag är för trött för att kunna göra det provet, för det första så kan jag inte plugga nu för att jag är för trött och för det andra så skulle jag inte kunna hålla modet uppe under själva provet för att jag skulle va för trött. Ska i alla fall göra första matta provet imorgon men det tror jag att jag klarar av, i alla fall på gränsen. Sen far jag hem till min by igen och far in till staden för att sen åka vidare till min Niklas.
Snart firar jag och Niklas och jag en månad alltså den 28de, tänk vad tiden går fort. Det va nämligen då vi bekräftade att det va vi två. Tycker inte det va längesedan jag träffade honom, han va så fin och en sådan gentleman.
Förra helgen när jag följde med Nicke på en fest så diskuterade hans vänner om när de skulle vilja skaffa barn, vilket jag tycker är väldigt gulligt att höra. Man tror nämligen inte att killa tänker på något sådant, ja inte nu i alla fall när dom är 21 upp och ner. De flesta ville ha en bra och stadig grund, med andra ord så ska de ha pluggat färdig och ett jobb som de trivs med. Allt de där låter lågiskt men just det de sa att de ändå vill va någorlunda "unga" för att kunna va aktiva med sina bar va så fint! Men så börja det spinna i mitt egna huvud, känner att jag är lite på samma bana som min vän Jonnah. Hon vill nämligen ha barn när hon är så ung som möjligt för att just kunna ha en god relation med sitt barn är äldre och även kunna "leva livet" igen när barnet är mer självständigt. Om jag hade fått bestämma så skulle jag vilja va runt 24-25 när jag får mitt första barn för att just va en fräsch mamma och kunna njuta var dag med vårt barn plus att jag är redan väldigt erfaren när det gäller barn. Har aldrig varit "rädd" för barn utan mer velat trösta de små knortarna när dom har varit ledsna och ge dom mat när de har varit hungriga. Man kan säga att jag kan de där små knepen. Jag vet att jag skulle klara av och ta hand om ett barn om storken skulle landa hemma hos mig.
Samtidigt som jag skulle vilja ha en god relation med henne/honom när de blir äldre, jag ser bara på mamma och mina två äldre syskon. Men nu vet ju jag redan nu att jag inte kommer kunna följa min lilla plan för när jag är 24-25 så går jag på högskolan och läser till sjuksköterska/barnmorska, plus att jag måste se över min hälsa innan jag skaffar barn. Jag måste planera mer än vad andra inte behöver göra för att må bra under graviditeten och att jag inte går på några olämpliga tabletter. Kommer ihåg när jag va uppe hos Sari när Majken va en två månader och hon frågade mig vad jag skulle gjort om jag fick reda på att jag va gravid, vad jag skulle gjort och om jag hade klarat det. Jag sa det om jag hade en bra plattform så hade jag nog inte tvekat. -Galet.
På söndag är det kalas för min syster Therese som fyller 29, ett år kvar till 30 snåret.. ; ) HA-HA
Ne fyy, snart är jag där också!
Nu ska jag ta och krypa ner i soffan och kolla på Criminal minds med mor och far!
Taa taa
// R
Läkarbesök
-Nej mor, jag är inte gravid. Har inte en varit ihop med min Niklas i en månad! :O
SINOM TID SINOM TID!
Nu är det dags o fara iväg! Matten kallar.
bye bye
Starkt sammarbete
Var snällare än nödvändigt..
Jag pratade ju för ett halvårsedan om att alla har en mening här på jorden, att alla har ett sorts uppdrag. På något sätt så gör ju du så att jorden snurrar. Jag visste ju inte om mitt uppdrag för ens jag hade mitt lilla samtal med min gamla chef på H&M. Hon sa nämligen att det är jag, jag Rebecca som får jorden att snurra. En kort stund efter där så va allt solklart, jag visste precis vad jag ville göra med mitt resterande liv och som kan tillföra mer än vad man kan tänka sig. Jag insåg att jag ville bli barnmorska, älskar nämligen barn och skulle mer än gärna föra dem till världen och se nyblivna föräldrars leenden och kärlek till varandra mer än en gång om dagen! Att verkligen känna att det är detta jag ska göra är en så otrolig lättnad. Hoppas verkligen att ni får alla era puzzelbitar på plats snart, sen är det inte hela världen om ni inte har fått det nu heller. För det är ingen brott med det heller, världen står kvar imorgon med så ni har god tid på er med. Man måste möta hinder för att nå vägen, stora eller små.
Haft min blogg nu i ett år och det var nog det bästa jag hade kunnat göra för att nå till det jag är idag. Undrar ett antal gånger vart jag skulle varit om jag inte hade börjat skriva? Hade jag fortfarande suttit i samma djupa hål eller hade jag kanske nått halva vägen? Det kommer jag aldrig få veta, vill inte veta det heller för det betyder ju då att jag inte hade suttit här och varit den jag är idag. Säger som Opra med stort O, "Turn your wounds into wisdom". Vilket är jäkligt sant, det gör jag verkligen och jag hjälper gärna andra som rådfrågar mig hur jag tog mig ur det och klarade det själv. Det första jag säger till dem är att dem ska be om hjälp, det går dubbelt så mycket fortare att ta sig ur tovan om man ber om hjälp i stället för att hålla det inom sig. När jag ser tillbaka på det hela så ångrar jag idag att jag inte delade med mig hur jag kände eller hur jag mådde, mina vänner visste/vet inte ens om vad jag gick igenom. Den där tanken som du har att du är bara till belsatning är BS, dom vill hjälpa dig. Våga bara komma fram så ska du se att du har tusen som når ut sin hand till dig. -Det är det dina vänner är till för, vara där för dig när du har det svårt. Inte bara i de roliga stunderna.
Har aldrig kännt mig så här lång som jag känner mig idag! Har otroligt mycket och tacka för det, har en otroligt fin pojkvän som gör allt för att jag ska må- och ha det bra. En mamma som har fått tagit det värsta utav mina bördor, har inte varit en ängel mot henne. Hon har varit min slagpåse, höll man allt inne så är det alltid någon som får ta skiten. Har mycket att tacka henne för. Massa syskon och vänner som förgyller min vardag, daglig fika på Café Viskan! Systrar som man kan ringa till dag som natt.
vem som inte kommer att göra det och vem som alltid kommer att göra det.
Så oroa dig inte för människor i ditt förflutna, det finns en anledning
till att de inte finns med i din framtid
Tack för lilla mig
-Rebecca
Nuet ♥
Burns a little more now, the seasons are gone
Centuries spent together, back to back
Someone give me more now
I need this to last
In the beat of the hour
Jag Blir så glad över era fina kommentarer till mina inlägg, dem gör mig så glad. Kul och höra att ni faktiskt gillar det jag skriver och hur jag skriver det. Det värmer verkligen! -Tack
Vad hände där?
Jag är lite besviken att nära och kära i min närhet ska ha en helt fel bild utav mig. Att det jämt ska vara ett sådant tävlande. Jag skulle vilja kunna dela med mig om vad som händer i mitt liv utan att det ska baktalas bakom min rygg, säg det till mig istället. När man faktiskt vet vad ni egentligen tycker så har man ingen lust och berätta. Känner lite så att man inte kan bli sur längre eller besviken över att jag inte delar med mig en del saker. Om ni får reda på det så får ni det troligen inte genom mig utan ifrån dem som faktiskt kan respektera mig och bli glad för att jag har nått lyckan eller nu vad annars skulle kunna handla om. Eller ifrån min kära blogg.
Nu ska jag fira min kära mor som har nått 47de året! ♥
