Hallå, hallå -Jag vill bli älskad!

Om jag skulle få för mig o hänga mig.. ..så skulle jag göra det nu.

Jag är så oerhört trött på allt, då menar jag verkligen ALLT
-Allt.
Jag hoppar skolan en och en halv månad innan jag  är egentligen färdig med det på grund utav att jag känner att jag har fått vatten över huvudet. Kan ju säga så här, det är blött och jag har varit dyngsur i två fuckingmånader nu!
Who to blame? -Me, my self and I!

Nog om skolan.

Jag har fått kattungar, ne inte jag då utan min katt har fått kattungar! Det blev tre små råttor som hoppade ut så glatt under min säng iår igen! Så nu kommer jag inte kunna spela musik i mitt rum på si så där 8-10 veckor, excelent! Men jag är knappt hemma ändå så det är ju lika lugnt som allt annat med mig.

Har kanske till och med fixat ett jobb till lilla mig, städeska på skaraborgs AB. Tyst, säg inget. Det är inget fel och gå runt och städa olika lokaler, a man gotta do what a man gotta do! Sen i dagen läge får man inte vara speciell kräsen och jag vill kunna resa och utfärda mina planer innan jag verkligen börjar plugga på högskolan.
-Moppelimopp!




Nu så ska jag ta o smyga in i mitt rum o lyssna på de pipande kisseungarna..
Natti natti

Allt som är bra med mej har jag en förmåga att glömma bort

På måndag smäller det. På måndag ska jag på den dära magnetröntgen. Trångt, länge? obehagligt?
-Ja ja ja ja jaaa! Som tusan. Först när min läkare pratade om att jag skulle göra det så va det inget, tänkte att det där går galant! Men nu när det faktiskt ska göras, om två fucking freaking dagar så blir jag lite orolig och undrar hur det egentligen funkar och om 50minuter kommer att va en evighet där i lådan och om jag kommer kunna sitta alldeles stilla? Men den jobbigaste frågan är nog vad det kommer att bli för svar på själva undersökningen.

Sen har jag en förmåga att ha otur att hamna i "i-och-med-din-sjukdom-såå-kan-det-bli-så-tillfällen". För nu har jag åkt på blodförgiftning i min fot. Ett liten blåsa på min tå som i sin tur blev inflamerad som ledde till blodförgiftning i nästan hela foten och som börja växa upp på smalbenet. Alltså tackvare min sjukdom så är min läkeprocess mycket sämre, det märker man bara på små lätta klösningar ifrån katterna tar jätte lång tid o läka på mig. Kan till och med bli inflammerat. OCH mina mediciner och behandlingar trycker ner mitt immunförsvar, där av inflammationerna kommer så lätt. Det blir kaka på kaka hela tiden och det börjar jag tröttna på. Men det är bara och ta sig i kragen o leva med det säger dom, dom som inte kan förstå eller sätta sig in hur det är för den som får faktiskt leva med det. Leva med att det som sviker en mest är ens kropp när det är den man ska hålla ihop med längst och det känns förjävligt att va ovän med sin kropp.

Det va skönt att ha sina vänner där, alltså sin familj som rådde om mig och frågade hur jag mådde. Lite roligt när jag, stålkvinnan skulle försöka visa Niklas att jag mådde bra när jag kom dit efter vårdcentalsbesöket för att jag inte ville vara till besvär.. Men det gick väll sådär, slocknade efter en stund i hans goa knä och sov några timmar medans han kikade på filmen som vi började se på och lite fotboll. Så här lugn och tyst har han aldrig sett mig visst (a).


Nu ska jag ta och släcka ner här o sova lite
Natti natti på er alla!
// R

RSS 2.0