Fröken Svår

- Tro - Hopp - Kärlek -
Det är det som driver oss, som ger oss glöden.

Lyssna på när carola sjunger sometimes when we touch, ur gulligt!

Nu vet jag att...
Det ska va inga problem för mig eller det barn jag skulle kunna bära när jag har den sjukdom jag har, bara det att jag får planera mer än vad andra inte behöver göra. Om jag inte mår bra eller är i ett skov så ska jag ju överväga och inte skaffa barn. Oftast gör dom kejsarsnitt, skulle kännas tråkigt om man skulle få göra det men hellre det än inget barn alls!  Det är ca 10% risk för att jag för det vidare till mitt barn och om pappan också har det så är det 30% risk. Måste säga att en stor sten föll ifrån mitt hjärta när jag hörde de svaret, har varit jätte rädd att jag inte ska kunna uppleva en graviditet. Barn är ju mitt allt. Kännde hur tårar fylldes. Frågan om risker för cancer kom även upp i slutet, där är det ungefär lika liten risk att mitt barn får sjukdomen, alltså ca 10%. 10% kan vara mycket när det gäller cancer men läkaren sa att man får tänka på hur stor breddgrad man mäter det på och nu är det ju en jäkla massa som har det så då är risken liten.
-Där släppte en ginormus sten från mitt hjärta!

Sen fick jag även reda på att alla som diagnostiserade med Chrons får alltid träffa en dietist, läkaren kom till och med ifrån borås. När jag blev det så fick jag inte alls träffa någon dietist? Det nämndes inte ens, jag va ju ändå undernärd. Gick ner 10 kilo. Jätte konstigt, jag vill ju gärna veta vad jag ska kunna göra för att kunna må bra så länge som möjligt efter det att jag har blivit "frisk". För ju bättre jag håller mig i kost, träning, sömn och inte stressar så mår jag bra och inte triggar igång sjukligheter. Fick även reda på att jag ska undvika alvedon, ipren o alla de där smärt nedsättande, för de va visst något som kunde trigga..

SEN
Till alkoholen...
Där fick jag reda på att efter det att jag inte är sjuk, alltså inte är i ett sk. skov så kan jag utan några problem få förtära det. MEN hellst nu så ska man undvika det men man kan ju inte stoppa mig. Isf så ska det vara med måtta, vilket jag gör när jag är ute på helgerna. Men jag ska nog inte va ute varje helg som jag har varit ett tag och det ska jag försöka undvika, det finns så mycket mer än fest. *hummm*

När man är på sådana informations möten så märker man hur lite information man får och det är fruktansvärt dåligt. Som det med dietisten och olika behandlingar som finns, nu menar inte jag att jag hade viljat veta vad de fanns för mer behandlingar än dom jag har. Men dess effekter tack! Jag vet att utav mina tabletter får jag INTE sola och att de synkar mitt immunförsvar, lika så för min droppbehandling som jag gör, Remicade. Men det jag inte visste va att den ökar även cancer risken men att det är inget som har hindrat dom ifrån att använda den på deras patienter. Det betyder ju att det inte är så stor risk för det men ändå, jag hade viljat veta.

Informationen om kost va ju nästan lika kass som på lasarettet, hade nog viljat ha lite mer ingående på det ämnet men får nog försöka be om en dietist i stället. Blev även medlem i deras rixförbund, så då får jag ju mer hjälp där och har även vissa tillgångar för att förbättra mina möjligheter. Hellst så skulle jag vilja, eller hellst och hellst men jag skulle vilja kanske bli sjuksköterska på just den avdelningen på borås lasarett eller i göteborg. För det skulle hjälpa så många, dom skulle kunna fråga mig massor utav frågor. Jag skulle kunna visa dom att det är möjligt. Även driva sjukvården till en bättre nivå inom hjälp och råd, kunna handleda patienterna mer än vad dom gör nu. Men det är något jag får bestämma sen när jag har pluggat färdigt som sjuksköterska. Lite intressant hade ändå varit, kunna tillföra något mer än och klaga.
-Få ta saken i egna händer.. ; )

Vet nu att jag är ett steg ifrån operation! :O Dra åt helvete tänkte jag då..
Dom visade upp trappan på hur dom går tillväga när man ska starta behandling på inflammationen.

5-ASA behandlingen
Har inte behandlats med den teorin så är inte insatt men vet att dom som inte är så dåliga men är i början börjar med den behandlingen för att kanske tom häva hela skovet. 

Antibiotika eller Kortison
Beroende på hur läget är, vid akut så tar man kortison. Trappar ner med behandlingen för att det inte ska bli en chock för kroppen när man slutar med den för att kroppen blir "beroende". Sänker bla immunförsvaret och benskörhet.

Immunmodulerande läkemedel
Är preparat just för chron och Ulcerös, starkare tabletter tar dock lång tid innan det börjar verka ca 2-3månader. Bra om man är i en kortison el antb. behandling under tiden. Sänker ner immunförsvaret.

Biologiska läkemedel
Som tex Remicade, är TNF-hämmande, TNF't driver igång inflammation för att vårat immunförsvar ska "hitta" problemet tex virus eller bakterier. Ibland kan det bli fel och inflammationen riktas åt våran kropp nu i detta fall tarmen. Därför kan man behandla med hämmande preparat som blockar TNF't som i sin tur sänker ner immunförsvaret för att inte det ska uppstå mer inflammation än va det är och även dra ner inflammationen.

Kirurgi finns tre olika vägar att gå (vad jag vet/minns), operera bort de delar som är inflammerade, opererabort hela "systemet" och få stomi *min FASA* eller operera ut hela "systemet" och låta det vila och läka för att sedan låta operara in det igen och sedan starta några utav de övre behandlingarna.

Själv så började jag med Kortisonbehandling och Azatioprin (immunmodulerade.) direkt på grund utav att jag gått med det så länge och va så pass dålig. Kort där efter så började jag med det biologiska alltså Remicade, så nu får vi se hur det slutar. Märker ju själv att Remicaden fungerar bra så jag tror att operation inte står på schemat!

Så nu är jag nöjd för idag! Känns skönt och ha fått svar på en del utav mina frågor och oro.

Men det bästa utav allt är att jag fick veta att jag inte va ensam, det fanns mer ungdomar som går igenom samma sak. Visst visste jag det men nu fick jag se ansikten.

Nu blir det Oskyldigt dömd på tvn!

Bye bye på er!

Imorgon så ska jag och nathalie på ett seminarium som håller på i ca tre timmar, det ska bli jäkligt intressant vill jag lova! Det handlar nämligen om mig, låter lite ego kanske men det handlar om min lilla börda till sjukdom! Ska bli skönt och få riktig information om den. Har haft det i ett års tid nu och vet igentligen ingenting, får ingen direkt hjälp utav lasarettet. Läsa i böcker och nätet har jag lärt mig att jag inte sa göra för där står de bara massa skräcksenarier som jag inte vill va med om. bla, att jag löper större risk för och få cancer, kan va en risk för mig att skaffa barn. BARN! Barn är mitt liv! Skulle va det värsta som skulle kunna hända om jag inte skulle kunna få föda mitt egna barn pga stress i skolan. Men jag behöver inte vara de där som skulle kunna bli sjukare eller inte kunna bära sitt barn. Så därför ska det bli jätte sönt o få den riktiga inforationen som jag har väntat på så länge! Bara veta hur jag håller min kost som bäst för att må så bra som möjligt och vad jag ska undvika.

Men det bästa utav allt med det är att jag kommer att veta att jag inte är den enda tjugoåringen som har det. =)

**Ändrat Texten lite så att den inte är en kristen text utan mer om kärlek. Ni ser väll vilken låt det egentligen är?**

Simmelisim!
"Åh tita där en kräftaa.."

HAHAHAHA älskar henne :)

Jag kan inte sova, jag vet inte vad jag ska göra. Det går inte.

Jag hatar det, jag orkar inte. Ångrar att jag träffade honom igår för då hade jag inte suttit här och inte kunnat sova, för nu hade jag legat i min goa säng och sovit så gott. Men, ne nu går det inte. Jag vill bara att någon ska hålla om mig och säga att det kommer bli bra, att det går över. Fast helst så hade jag inte velat vara här alls, jag vill va i trandared nu.

....

Så va jag och Emelie hemma hos kära Sara för att ha lite mys undertiden som killarna, ah eller killen alltså saras kille va på dendär kabel80 festen.. Visste inte att jag skulle tycka att det skulle va så jobbigt och vara där uppe hos Sara och Micke. Sist jag va där så va ju Gusten där, med Mig.. Nu är jag där själv, villket jag igentligen skulle ha varit som planerat  men då skulle jag ju ha träffat honom sen senare på kvällen. Orkar inte, varför ska det va så svårt och jobbigt?

Sen när Saras Micke kom hem, blev det piss. Pratade med honom om allt. Fasiken, tårarna flödade. Inte lite heller, men jag kunde inte stoppa det. Det kändes skönt måste jag säga. Ville bara ringa syster Therese och prata med henne men inte kunde jag göra det, klockan vart ju lite mycket..

I alla fall..
Sen när klockan passerade tolv så for jag, Emelie och Missan ner till stan för att gå in på X&Y o ha lite skoj! Vilket vi hade, va lite tråkigt folk bara. Men med gott sällskap så! Såg en jäkla massa kabel medlemmar, de kryllade av dom men ingen gurr. Dom va över hela hyllan, vart jag än vände mig.

Nu vill jag inte skriva mer. Bara ohyggligt glad att jag fick träffa gustav igår, kanske sista...

God natt
Kan ju i alla fall inte säga god kväll, klockan är ju lite mer än så.

Idag träffade jag goda Sara, tog en fika och snackade massa skit. For sedan vidare till kyppe för en liten god promenad för mer prat! Va Fruktansvärt skönt och träffa henne idag åm jag säga, vi han tom bestämma att vi skulle börja träna lite ihop. Ska bli skönt och röra sig lite må jag säga!

For hem till lilla byn och bröjade med maten så den va klar när mor kom hem från jobbet och sedan pinnade jag upp till Therecia och Sari. Ja, självklart va ju lilla Majken där. Vi åt gott och drack gott under tiden som vi kollade på The happening och Brudens bästa man (Made of Honor). Nu ska jag ta och krypa ner under täcket och sätta på en liten film som heter så mycket som CIDERHUSREGLERNA.
-Fantastisk film!
Älskar den filmen som ni säkert redan vet..

Jag mitt jävla nöt, varför ska jag jämt gräva ner mig? Det går över, men när går det över? Åkte till emma igår efter att jag varit en lång vända i stan o for sedan hem. Visste att jag inte skulle kunna va hemma utan att jag skulle gå under, så jag ringde till stjärnan o frågade om jag kunde komma hem till henne o ha det gott. Jag va så välkommen så! Kändes bara fruktansvärt konstigt att gå förbi hans lilla lägenhet, inte svänga in på innergården och gå in. Ne för nu är det som det är och då ingår även att inte ses eller varken höras.
-För det är väl enklast för oss båda?
Ja nu va de inte så jävla lätt o inte höra av sig, va bara tvungen o höra av mig o säga att jag va i närheten, fin respons.

Blä.
Jag orkar inte att va ledsen mer, bröt ihop när jag messade med sara när hon hörde med mig om vi skulle hitta på något ihop när Micke o Gurr skulle på kabel festen. Det hade jag totalt glömt av, vi har planerat sen längre tillbaka att vi två skulle hitta på något under tiden dom är där. Men nu kommer det inte o bli samma sak.

Det ska bli skönt i alla fall och träffa Sara imorgon, vi ska nämligen luncha ihop. Kanske planera lite inför våran helg när kableskiten har sitt, prata massa skit och ha det gott.

Nu vill jag bara att någon ska ta hand om mig, krama om mig och värma mg med dess kärlek och säga att det kommer att bli bra. Att jag kommer att glömma, inte kommer att tänka på det 24/7. Det finns inte en stund då jag inte tänker på det. Idag va det skönt, för då va jag uppe i varv hela tiden så då va det inte lika mycket. Men man kanske måste landa någon gång för att så sett kunna bli av med det? Jag vet inte, kommer inte ihåg hur det va eller va.

Nu ska jag försöka trycka upp mitt motto i pannan på alla jag möter, så jag ser det hela hela tiden och blir påminnd om det och gör det bästa utav situationen. så jag kan bli rak igen och andas frisk luft.
-Det här ska bli den bästa dagen i mitt liv-
Jepp så lyder det och så ska det va, tycke att var enda människa ska ha det som motto. Tror nämligen att alla skulle va så mycket gladare då och må mycket bättre. Lika dant att man ler till den människa man möter, det vinner vi alla på.

Ja, det hände väll lite i fredags. Kanske lite för mycket. Men tar endast upp det positiva, jag och Therese va på rockkvällen på X&Y! Meningen va ju att Emelie skulle slå följe men sen vart de strul med Rebeccas telefon så det sprack ju lika mycket som min fredags eftermiddag gjorde. Men Jag, Therese och Helene började lite lätt med vin och pizza från coleseum. Ja nu kom ju inte vinet från pizzerian men va fan! Pizza skalkarna va goda men vinet va allt godare! Under tiden mat förtärdes, vin skålades och rockigt rockig musik spelades så flög rougeborstarna hej vilt! När vi kände att vi va tillräckligt snygga så slog vi en pling till herr taxi och lämnade Trandared för att möta Norrmalmtjejorna. Är verkligen så kul och festa med systers kompisar, dom är så enkla och så sköna. Har alltid famnen öppen, känner mig som en av dem när jag träffar brudsen. Kul hade vi, Psycho fox gick runt och runt i lägenheten samtidigt det pratades på om både sex och andra goda ting! Vet inte riktigt när vi lämnade men lagom tid för att rävarna skulle entra scenen, dom vart något så otroligt bra! Dom måste ju komma längre än till X&Y's lilla scen, sjukt bra live! Ett jäkla ös va de må jag säga, det va dom som drog till sig folket. Klicka på bild för länk till deras my space! :D

Efter bravaderna på X&Y så möter jag upp John för att följa med på efterfest! :D Blev dock lite retad för att jag hade varit på rockiskvällen men det va de värt!

Och igår så va jag hemma hos Therese med Nathalie, kände att jag inte ville göra något mer drastiskt än så. Men vi hade det mys med kina mat och massor med godis så det va fint. Tråkigt bara att man va så fruktansvärt trött, när klockan va 19 så kändes det som om hon va 22! -Galet. Även Idag var det en fin dag, vi åkte hem med Tess, Anders och barnen och åt god mat o umgicks. Gav även Therese masage, har ju lärt mig från den bästa.


Nu ska jag ta och fortsätta o läsa Elvis och Jag!

Då va man själv igen.
Trasigt ♥