Spekulera kan man ju göra..
Om stjärnorna var blåa och skyn va gul, hur skulle det se ut här nere hos oss?
-inte fan kan jag svara på det men jag tror att det skulle va MYCKET ljusare här.
Nog om det, jag sitter hemma i min lilla håla och är helt olidligt trött och nere. Vet inte varför jag är nere men jag vet varför jag är trött, va på remicade behandlingen innan idag. Blir så trött utav den, blev att jag inte gick på lektionen idag pga det och så gick jag även till min samhällslärare och bad om "nåd". Har nämligen prov imorgon om de tre ismerna, alltså hur demokratin grundades.. Men det jag ville komma till va att jag är för trött för att kunna göra det provet, för det första så kan jag inte plugga nu för att jag är för trött och för det andra så skulle jag inte kunna hålla modet uppe under själva provet för att jag skulle va för trött. Ska i alla fall göra första matta provet imorgon men det tror jag att jag klarar av, i alla fall på gränsen. Sen far jag hem till min by igen och far in till staden för att sen åka vidare till min Niklas.
Snart firar jag och Niklas och jag en månad alltså den 28de, tänk vad tiden går fort. Det va nämligen då vi bekräftade att det va vi två. Tycker inte det va längesedan jag träffade honom, han va så fin och en sådan gentleman.
Förra helgen när jag följde med Nicke på en fest så diskuterade hans vänner om när de skulle vilja skaffa barn, vilket jag tycker är väldigt gulligt att höra. Man tror nämligen inte att killa tänker på något sådant, ja inte nu i alla fall när dom är 21 upp och ner. De flesta ville ha en bra och stadig grund, med andra ord så ska de ha pluggat färdig och ett jobb som de trivs med. Allt de där låter lågiskt men just det de sa att de ändå vill va någorlunda "unga" för att kunna va aktiva med sina bar va så fint! Men så börja det spinna i mitt egna huvud, känner att jag är lite på samma bana som min vän Jonnah. Hon vill nämligen ha barn när hon är så ung som möjligt för att just kunna ha en god relation med sitt barn är äldre och även kunna "leva livet" igen när barnet är mer självständigt. Om jag hade fått bestämma så skulle jag vilja va runt 24-25 när jag får mitt första barn för att just va en fräsch mamma och kunna njuta var dag med vårt barn plus att jag är redan väldigt erfaren när det gäller barn. Har aldrig varit "rädd" för barn utan mer velat trösta de små knortarna när dom har varit ledsna och ge dom mat när de har varit hungriga. Man kan säga att jag kan de där små knepen. Jag vet att jag skulle klara av och ta hand om ett barn om storken skulle landa hemma hos mig.
Samtidigt som jag skulle vilja ha en god relation med henne/honom när de blir äldre, jag ser bara på mamma och mina två äldre syskon. Men nu vet ju jag redan nu att jag inte kommer kunna följa min lilla plan för när jag är 24-25 så går jag på högskolan och läser till sjuksköterska/barnmorska, plus att jag måste se över min hälsa innan jag skaffar barn. Jag måste planera mer än vad andra inte behöver göra för att må bra under graviditeten och att jag inte går på några olämpliga tabletter. Kommer ihåg när jag va uppe hos Sari när Majken va en två månader och hon frågade mig vad jag skulle gjort om jag fick reda på att jag va gravid, vad jag skulle gjort och om jag hade klarat det. Jag sa det om jag hade en bra plattform så hade jag nog inte tvekat. -Galet.
På söndag är det kalas för min syster Therese som fyller 29, ett år kvar till 30 snåret.. ; ) HA-HA
Ne fyy, snart är jag där också!
Nu ska jag ta och krypa ner i soffan och kolla på Criminal minds med mor och far!
Taa taa
// R
