Fröken Svår

Jag har aldrig varit så här kluven som jag är nu, känner att det är två saker som drar mig åt två olika håll. Hjärtat drar mig åt ett håll och äventyraren i mig drar mig åt ett annat. Har fått ett erbjudande för jätte, jätte längesedan och åka ner till England, London och va au pair till två små söta britter. En liten som precis börjat förskolan och en liten baby på 6månader. Det som stoppade mig då var ju självklart av hälsosamma skäl men genast nu när jag har möjligheten och åka så är det en helt underbar männiksa som står der på andra sidan med sina kattungeögon och ber mig att stanna och inte vill att jag ska åka. Varför ska denna varelse stå där precis nu? Det är ju alltid dom som har lämnat mig inte jag som har lämnat dom. Så nu undrar jag vad jag ska göra? Ska jag vara en sådan idiot och lämna det jag har här för två underbara dockor i London? Dom som jag har frågat säger att jag ska åka medans en annan säger att jag inte ska åka.
-Ska jag va självisk eller ska va rädd om det jag har?

För om jag drar så är det jag som är poff! Och poffare avskyr jag
-Men jag säger i och för sig hej då, nu går jag.. Nu vill jag inte mer. Det gör ju inte poffarna, så då blir jag en piff, inte lika hårt kanske.

Det jag ska göra nu för att kunna åka är att skriva ett mail till mamman om mig själv och allt sådant, då ökar min changs, risk bestäm själva men i alla fall det mailet övgör en del för att få åka. Sen får jag ju se om dom tar det om min sjukdom och att jag behöver åka hem varannan månad för att få mina behandlingar, jag vet ju inte hur do ser på det. Jag vet bara att det är helt okej för dom att jag åker hem då jag behöver åka över.