Ångra aldrig något som fått dig att le
Idag är det den 17maj och vad säger det mig?
-Inte ett skit mer än att det är norges nationaldag och jag har namnsdag, inget mer.
Jo, fyra dagar har gått och jag känner mig tom. Vart det fyra dagarsedan? För jag kan inte säga när utan jag vet bara att det har gått olidligt långsamt och jag vill veta bättre. Veta bättre om jag tycks luras eller om det faktiska är så att jag vill dela mitt hjärta med honom eller inte. Jag menar, jag va ju så bombsäker innan att jag inte ville och nu är det olidligt jobbigt. Det är nog bara seperationsångesten som vaknar för att jag faktsikt förlorat allt och lite till.
Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen, jag lyckas såra alla som går min väg på något sätt. Nu har jag lyckats såra den som stod mig närmast.
Hatar ni mig för att jag har gjort som jag gjort? Att det va faktiskt jag som bröt upp. Jag vet att många säger att jag ska göra det som känns rätt och att det viktigaste är att jag mår bra, man får visst tänka på sig själv o va lite ego när det gäller kärlek. Men nu vill jag bara sparka på mig själv för att jag har varit en sådan idiot och vänt upp-och-ned någons liv bara sådär, på ett ögonblick och jag kan inte vända tillbaka det.
Det första jag får höra när jag möter en av vännerna igår är "Rebecca vad fan har du gjort?" och sen kramar han om mig. Som tur är, för annars hade jag inte vetat vad jag hade tagit vägen.
Bara för att det va jag som bröt upp så betyder det inte att jag inte är ledsen, utan det är jag. Mina vingar är också brutna, det går inte en minut att jag tänker på oss och det jag går misste om.
-Inte ett skit mer än att det är norges nationaldag och jag har namnsdag, inget mer.
Jo, fyra dagar har gått och jag känner mig tom. Vart det fyra dagarsedan? För jag kan inte säga när utan jag vet bara att det har gått olidligt långsamt och jag vill veta bättre. Veta bättre om jag tycks luras eller om det faktiska är så att jag vill dela mitt hjärta med honom eller inte. Jag menar, jag va ju så bombsäker innan att jag inte ville och nu är det olidligt jobbigt. Det är nog bara seperationsångesten som vaknar för att jag faktsikt förlorat allt och lite till.
Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen, jag lyckas såra alla som går min väg på något sätt. Nu har jag lyckats såra den som stod mig närmast.
Hatar ni mig för att jag har gjort som jag gjort? Att det va faktiskt jag som bröt upp. Jag vet att många säger att jag ska göra det som känns rätt och att det viktigaste är att jag mår bra, man får visst tänka på sig själv o va lite ego när det gäller kärlek. Men nu vill jag bara sparka på mig själv för att jag har varit en sådan idiot och vänt upp-och-ned någons liv bara sådär, på ett ögonblick och jag kan inte vända tillbaka det.
Det första jag får höra när jag möter en av vännerna igår är "Rebecca vad fan har du gjort?" och sen kramar han om mig. Som tur är, för annars hade jag inte vetat vad jag hade tagit vägen.
Bara för att det va jag som bröt upp så betyder det inte att jag inte är ledsen, utan det är jag. Mina vingar är också brutna, det går inte en minut att jag tänker på oss och det jag går misste om.
Kommentarer
Postat av: sandra
Allt kommer lösa sig Rebecca. Följ ditt hjärta och dina känslor, kommer säkert bli bäst så i slut ändan. Du är en underbar människa, så vänner finns som tur är alltid kvar. Även i de tyngsta situationer. Även om vissa skulle svika så finns de vissa som aldrig flyr. De kan vara de vänner du minst anar. Men ta hand om dig och tänk på att du måste må bra först och främst!
Postat av: Anonym
Klart du ska se till ditt eget välmående i första hand.
Grattis på namnsdagen i efterskott får jag väl säga :)
Trackback
