2:37

Jag satt och klickade runt på Hemmakvälls hemsida fick nämligen rycket för att jag ville veta vad Y.E.E.Z stod för.. ; ) Men nu vet jag! Och då kan jag berätta att det står för Young . Entertainment . Extract . Zone, där med förkortning Y.E.E.Z vilket menas med att ungarna mellan 11 och 19 ansöker om ett speciellt kort för att kunna hyra filmer inom deras åldersgräns för-si-så-där halva priset. Vilket dom (som sagt innan) tror att de ska sänka höjden av ungdomar som laddar ner filmerna på nätet olagligt. (Y)
-Får väll se hur det går.. 

Men i alla fall.. 
så hamnade jag på en film som jag och min kära lilla Emma hade hyrt för ett bra tagsedan, nämligen  2:37. Handlar om och utspelar sig i en helt vanlig dag i college, centrerat i sex ungdomars vardags problem som blir så stora att de övergår till ångest och deprissioner. Varav en av de sex ungdomarna väljer att ta sitt liv i skolans toaletter 2:37 (därav namnet 2:37).  Så får man följa alla dem från det att skolan startar till klockan 2:37 då när olyckan sker och alla stannar upp och får sig en tankeställare. Hela filmen är som en liten gåta som du ska försöka luska ut  genom att följa med dom och se allas problem flätas ihop samtidigt som du får små hintar vem det skulle kunna vara. Jäkligt imponerad utav den australienska regissören, Murali K. Thalluri är hans första film och han lyckas gripa tag i en så hårt att man blir helt tom..
- Dock dokumentärisch versionen han gjorde av filmen kunde han skippat.. Men var det kanske det bästa sättet att få fram det han ville ha sagt med filmen?



Denna filmen är en film som borde visas i alla skolor, för när man ser på de så blir man verkligen tagen på sängen. Man börjar fundera på om man själv har betett sig på ett bra eller dåligt sätt mot sina medmänniskor, eller
- Kunde jag, som en kompis, skolkamrat ha gjort något för att förhindra det?
Samtidigt som man förstår att bara ett litet "hej" kan betyda så mycket för en person.
- Varför hejade jag inte? 

Tusen frågor och tankar snurrar runt i mitt huvud.
Skulle ha visat henne den respekten och gått på hennes begravning.
- Helvete.


Nu ska jag ta och sova, har en lång dag framför mig som innehåller träning på morgonen sen jobb. Ska sova hos Angelica, ska köpa något till henne för att visa min uppskattning. Har tänkt på det länge men mitt minne är inte som det ska vara längre, har fått börjat skriva lappar för att jag inte ska glömma.
- Jobbigt.. 19år, snart 20 och redan dement? Taskigt läge kallas det.. 


Jaa, Natti natti på er där ute och där uppe
Schyyyss
// R



Jag mår illa..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0